DIN SÖKRUTA PÅ MIN BLOGG :

Anpassad sökning

måndag 4 april 2011

Libyen: Repetition av Kosovo

Jag fick ett mail av en gammal klasskompis som jag anser att ni alla bor lasa, da det har mycket intressanta poanger angaende det som nu hander i Libyen och som har manga likheter med det som hande i Kosovo.
 
Jag har mailat till Diana Johnstone och fatt tillatelse att lagga in det har pa min blog.
Las det och begrunda de poanger hon har med det hon sager har och ta sedan stallning till vad ni nu vet och kanske inte visste innan.
 
Jag har sjalv fatt mig mer an en tankestallare och det bade innan jag laste detta och annu mer efter att ha last det hon skrivit.
Det har svaret fick jag, pa min forfragan om jag skulle kunna fa anvanda det hon skrivit :
 "Dear Martha,
My articles circulate freely, so long as they are accurate.  You may put it on your blog.
The original appeared in English on the site CounterPunch.  I attach the English
Best wishes,
Diana Johnstone"

"~~~~~~~~~~~~~~
Diana Johnstone.
Övers.Agneta Norberg
För mindre än ett dussin år sedan, efter det att NATO bombat
Jugoslavien  i bitar, och  avskurit provinsen Kosovo från Serbien, finns
det tecken på att den militära alliansen är på väg att skaffa sig ytterligare
en seger  i ett  litet humanitärt krig , denna gång mot
Libyen. Skillnaderna är förstås jättelika. Men låt oss ta en titt på några av
de oroande likheterna.
En demoniserad ledare.
Som den nya Hitler , mannen vi älskar att hata  och krossa, var Slobodan Milosevic en novis
1999, i jämförelse  med Moammar  Kadaffi  idag. Massmedia hade bara tio år på sig att
forma  Milosevic till ett monster, men
när det gäller Kadaffi  har den haft
tiotals år på sig.  Och dessutom är
Kadaffi mycket mer exotisk, talar sämre engelska och står inför publik  i klädedräkt som kunde vara skapad av John Galliano,( ett annat nyligen
avsatt monster).
Kören: vi – måste-göra-något.
På samma sätt som i Kosovo, uppfattades krisen i Libyen av
hökarna , som ett tillfälle att skaffa sig makt.  Den obehaglige John Joo, laglig rådgivare, som instruerat  Bushadministrationen om fördelarna med  tortyr av  fångar, har använt Wall Street  Journal, till att råda Obama- administrationen, att strunta i FN stadgan och rusa in i det libyska kriget. ”Genom att
strunta i de antikverade FN stadgarna, kan USA rädda liv, förbättra den globala
välfärden,  och  samtidigt tjäna sina egna nationella intressen
”, deklarerade Yoo.  En annan
ledande  teoribildare om humanitär
imperialism, Geoffrey Robertsson, har uttalat sig  för The Independent, att  trots att det på ytan  inte ser ut så, är det lagligt att bryta
folkrätten.”
Spöket ”brott mot mänskligheten” och ”folkmord”  har väckts till liv för att rättfärdiga krig.
På samma sätt som i Kosovo, har en intern konflikt mellan en
regering och beväpnade rebeller framställts som en humanitär kris, där endast
en sida, regeringssidan, framstår som kriminell.
Denna kriminalisering uttrycks genom att  man
uppmanar  en internationell juridisk  makt att undersöka brott som antas  ha blivit begångna eller håller på att
begås.  Geoffrey Robertsson, uttrycker
sig kristallklart när han beskriver  hur
International Criminal Court har använts för att iscensätta en eventuell
militär  intervention. ICC kan användas
av västmakterna för att komma förbi säkerhetsrådets veto . Han säjer följande:
”I fallet  Libyen, har
säkerhets rådet  gjort  ett prejudikat, genom att  i stor enighet godkänna referensen till
International Criminal Court . Så vad händer om de ännu ej arresterade  brottslingarna gör ännu värre brott – t.ex
genom att hänga eller genom att i kallt blod mörda sina motståndare, möjliga
vittnen, civila, journalister och politiska fångar.( Notera att hittills har
inga brottslingar och inga  bevis på
brott, som de ska ha förvärrat kunnat företes ) Robertsson är ivrig att hitta
utvägar för NATO att ta upp krigshandsken om säkerhetsrådet beslutar sig för
att inte göra någonting.
”Defekterna i säkerhetsrådet kräver erkännadet av en
begränsad rätt, utan dess mandat, för att en allians,som NATO, ska kunna
användas för att sätta stopp på utövandet av brott mot mänskligheten.
Den rätten uppkommer när säkerhetsrådet har identifierat en
situation som ett hot mot världsfreden (och det har identifierat Libyen, genom
att enigt hänvisa till ICC - åklagaren).
Alltså genom att hänvisa ett land till ICC -åklagaren  får man ha ett skäl att starta krig mot det landet!
Förresten, ICCs jurisdiktion, förmodas  vara tillämplig på stater som har ratificerat
avtalet, som av vad jag förstår, inte är fallet med Libyen eller USA. En stor
skillnad är att USA har haft makten att övertala,  hota och muta otaliga  länder som undertecknat, att acceptera
överenskommelsen att de aldrig under några omståndigheter  tänker försöka att hänvisa några  förbrytare från USA, till denna domstol.
Detta är ett privilegium som Kadaffi inte har. Robertson, som är medlem i FNs rättsråd, sammanfattar: ” Plikten att stoppa massmördare av
oskyldiga, på bästa sätt, om de ber om hjälp, har utkristalliserats till
att  använda NATO styrka, inte helt och
hållet legitimt men lagligt.”
Vänsterns idioti.
För tolv år sedan stödde största delen av  den europeiska
vänstern ”kriget i Kosovo”, som gav  NATO 
klarsignal att  inleda
det ändlösa krigandet som vi nu ser i Afghanistan. Man har alltså inte lärt sig
någonting och många verkar vilja repetera detta beteende.  En koalition av partier
som kallar sig den europeiska vänstern har undertecknat ett  uttalande som starkt fördömer förtrycket
av  general Kadaffis kriminella regim.
Och uppmanat Europeiska Unionen att …”fördöma användandet av  militära styrkor  och att agera omedelbart för att skydda
folket som fredligt demonstrerar och kämpar för sin frihet”

Eftersom oppositionen mot Kadaffi inte bara  demonstrerat fredligt, utan delvis har använt vapen, så visar man att man fördömer
användandet av vapen av några och inte av andra- men det är osannolikt att de politiker
som skrivit detta uttalande  inser vad de
säjer. Den begränsade  uppfattningen av
vänsgtern illustreras av det trotskistiska pamfletten som säjer: Av alla brott
som Kadaffi begått, är det en som är den allra värsta, nämligen  hans samröre med den europeiska
migrationspolitiken.” För den yttersta vänstern är är alltså Kadaffis värsta
brott att han samarbetat med västmakterna, i samma veva som västmakterna fördöms för att ha haft
samröre med Kadaffi.
Det är en vänster som i slutändan, i ren förvirring,
uppmuntrar till krig.
Flyktingarna
Massan av flyktingar som flydde från Kosovo när NATO inledde
sin bombningskampanj användes för att rättfärdiga dessa bombningar, utan  oberoende undersökningar av de olika
händelserna av dessa ut vandringar, vars huvudskäl  förmodligen var skapade av just dessa
bombningar.  Idag ser vi att sättet på
vilket media rapporterar om det stora antalet flyktingar, som lämnar Libyen,
efter det att kriget inleddes, ger tittaren intrycket av att de flyr från
Kadaffis förföljelser. Detta är mycket vanligt eftersom media fokuserar på
ytliga bilder utan att ta reda på förklaringar. Några refelktioner kan fylla
detta informationsgap. Det är knappast troligt att Kadaffi kör ut de utkländska
arbetarna som hans regim har tagit in i landet för att utföra viktigt  arbete inom infrastrukturen. Troligare är att
några av de ”demokratiska” rebellerna har attackerat  arbetarna av rent
utlänningshat.  Kadaffis öppenhet inför
afrikaner  har sått hat bland ett antal
araber.  Men det ska nu inte talas mycket
om dem  för de är ju ” the good guys” nu.
Det liknar den albanska attacken  mot
romer i Kosovo, som man inte ville se eller ursäktades  av NATO - ockupanterna med hänvisning till
romerna hade samarbetat ed serberna.
Osama bin Laden.
En annan likhet mellan tidigare Jugoslavien och Libyen är
att USA (och dess NATO allierade) åter igen sluter upp på samma sida som
den   gamla vännen  från Mujahedin  tiden, Osama bin Laden. Osama bin Laden var
en diskret allierad till Alija Izbegovic islamistiska parti under inbördeskriget i Bosnien, ett faktum som
NATO-länderna inte vill kännas vid.
Naturligtvis har västmedia avvisat Kadaffis uttalande, att han kämpar mot bin Laden , som en
galnings förvirrade tal. Men kampen mellan Kadaffi och bin Laden är mycket
verklig och daterar sig före den 11 september attackekrna,2001,mot
tvillingtornen och Pentagon. Kadaffi var faktiskt den som  först försökte  sätta Interpol på bin Laden men USA ville
inte samarbeta. I november 2007, rapporterade den franska nyhetsbyrån AFP, att
ledarna för ”Den Kämpande Islamiska Gruppen” i Libyen annonserat att de ämnade
gå med i al Qaida.  Denna grupp var
skapad på samma sätt som Mojaheden ,som krigade i Bosnien, 1995, av veteraner från det USA stödda kriget mot
Sovjet i Afghanistan under åttitalet. Deras deklarerade mål  var att störta Kadaffi för att upprätta en
radikal islamistisk stat. Basen för det radikala islam har alltid funnits  i östra delen av Libyen där revolten bröt ut.
Eftersom denna revolt inte alls liknar de fredliga massdemonstrationerna, som
störtade diktaturerna  i Tunisien och
Egypten, utan tvärtom, har tydliga komponenter av beväpnad milis, kan man
förmoda att islamisterna deltar i revolten.
Att vägra förhandla.
1999, var USA ivrigt att använda Kosovo - krisen för
att  NATOs nya ”out-of-area” doktrin  skulle  få ett uppdrag att gå i krig.  Fredssamtals charaden i Rambouillet  torpederades av Madeleine Albright , som
knuffade undan  moderata Kosovo –Albanska
ledare till förmån för Hashim Taci, den unge ledaren för Kosovos befrielsearmé,
ett nätverk som är beryktat för sina band till kriminell verksamhet. De
albanska rebellerna i Kosovo var en blandad en blandad församling, men USA
stödde, som så ofta sker de värsta i den gruppen. I Libyen  kan situationen
bli ännu värre.
Mina intryck av vad denna församling innehåller, fick  jag när jag besökte Tripoli för fyra år
sedan, det är att rebellerna  är mycket
blandade och har inbördes inneboende motsättningar. Till skillnad från Egypten
är  inte Libyen en stat med  en tusenårig historia  med en stark känsla av nationell identitet
och en  mångårig kultur. För ett halvt
sekel sedan var Libyen  ett av de allra
fattigaste länderna i världen  och har
inte lämnat sin klanstruktur helt och hållet. Kadaffi  har, på sitt excentriska sätt, varit en
moderniserande faktor, som använt oljepengarna till höja levnadsstandarden till
att bli en av de högsta på den afrikanska kontinenten. Oppositionen mot honom
kommer från, paradoxalt nog, både från rekationära tarditionella islamister å
ena sidan, som anser att han är en kättare på grund av  hans relativt sett
progressiva  åsikter, och de
västorienterade  som vill modernisera
landet , som är generade över Kadaffis sätt att vara och vill att landet ska
moderniseras ytterligare. Sedan finns det andra spänningar som kan leda till
inbördekrig , vilket kan leda till   att
Libyen delas.
Hittills har krigshundarna nosat runt för att  få fram mer blodsutgjutelse än vad faktiskt
inträffat. I själva verket var det ju så att USA eskalerade Kosovo konflikten
för att tvingas att intervenera och samma saker ser ut att inträffa med hänsyn
till Libyen, där  västs okunskap  om  vad
de faktiskt kan ställa till med  är ännu
större. Chaves förslag  på en neutral
medling för att undvika katastrof är klokt.
Men i NATOland,  verkar själva  idén  om att lösa problem på fredlig väg genom  medling, än genom krig ha gått upp i rök.
Diana Johnstone är författare till Fools Crusade "

Jag hoppas att ni fatt ett lika stort utbyte som jag sjalv fick, nar jag last det har.
 Ha en trevlig fortsattning pa kvallen.
Kram Maritha.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

VÄDER NYHETERNA

Min Gästbok / My Guestbook