DIN SÖKRUTA PÅ MIN BLOGG :

Anpassad sökning

torsdag 1 mars 2012

SKÖLDKÖRTELCANCER !

Jag drabbades av samma bemötande som Gunilla.


"Läkaren missade Gunillas cancer

Annons:
Gunilla Dahlberg, 28, hade cancer i sköldkörteln.
Men läkaren som först undersökte henne nonchalerade symptomen och sa att hon var "sympatisjuk med sin hund", säger hon i en anmälan som nu utreds.
– Inte i min värsta mardröm kan jag tro att jag har sagt något sådant, säger läkaren i dag.
Förra våren drogs Gunilla Dahlberg i Jokkmokk med upprepade förkylningar. När hon fick jätteont i halsen – som svullnade igen så att hon hade svårt att andas – kontaktade hon sjukvården för att se om hon hade drabbats av struma.
Hon fick en tid omgående.
Under läkarbesöket berättade Gunilla Dahlberg att hon hade varit uppe flera gånger på natten, eftersom hunden hade kräkts, och då inte haft några problem med halsen. Men på morgonen blev symptomen värre igen.
– Läkaren kollade i halsen utan att göra någon större undersökning och sa sedan: "Du är alldeles för frisk för att ha fel på sköldkörteln, du är bara sympatisjuk med din hund  "

Märklig diagnos ????
Ungefär som den jag själv fick, fast jag hade bara två katter som var friska=) 

Ni kan läsa hela aritkeln om Gunilla i dagens Expressen, HÄR.
Hon fick hjälp men gjorde en anmälan på grund av det usla bemötande och bristen på kunskap som gjorde att hon inte fick sin diagnos förr än senare.
Själv gjorde jag inge anmälan. jag inte
gjorde.
Jag vara bara tacksam att vi hade en mycket bra företagsläkare som visste vad han gjorde.

Honom är jag tacksam mot men också mot alla de som stödde mig och som oroade sig och sörjde allt för min skull och det var kanske det som gjorde att jag inte hade någon enda tid över för mig själv och det var jag och är, jag fortfarande glad och tacksam för.

Jag fick en knöl på halsen och den var stor som en halv hasselnöt och vårdcentralen ordnade med en remiss till en halsspecialist som skulle ta en titt på knölen.

Det var precis det hon gjorde också, "tog sig en titt" och klämde lite på knölen och sa sedan, att "det är NOG bara en broskknöl" och så var det besöket avklarat =(

Efter ett par år fick jag vansinnigt on i halsen när jag svalde och det kändes som knivhugg för varje gång jag svalde.
Ringde till vår företagsläkare som kände och klämde på halsen, kollade mina händer och armar och "skrek" sedan till mig,"varför har du inte varit med det här tidigare ??".

Jag förklarde att det hade jag men att "det var nog bara en broskknöl" och efter det blev han lite mildare och skrev en remiss för att göra en biopsi och se vad knölen innehöll.
När det var gjort fick jag en ny remiss till "mitt" sjukhus och där fick jag träffa två andra läkare och som gjorde samma sak som företags läkaren men i stället för att "skrika" till mig ropade den ene till sköterskan som satt i rummet bredvid, att "patienten ska ha en tid för operation senast om två veckor".

Knölen fick fart efter biopsin och hade nu växt till en halv valnöt storlek.
Jag fick besked per telefon, när jag skulle fråga hur länge jag skulle vara sjukskriven efter operationen, då jag hade en kurs på jobbet som jag skulle gå på ett par veckor efter operationen.

Jag fick ett svar som gjorde att jag måste lämna i från mig kursen och låta någon annan gå min kurs.
Jag passade på att fråga hur det kunde komma sig att de gick så fort att få tid för operationen, eftersom att jag visste att de flest sjukhus hade långa väntelistor.

Läkaren som skulle operera mig sa, att "i ditt fall tror vi att det rör sig om cancer.

Känslan jag fick var bara som om någon hade sagt till mig att det blir tyvärr ingen sol i morgon utan det blir regn.
Mer kom det aldrig till för min del men mina arbetskamrater blev alldeles till sig och tog på sig känslan som kanske jag "skulle" ha haft och en av de började gråta för min skull. 

Det var tråkigt att det blev så när jag berättade om min operation och den förmodade cancern.
Jag hade fullt upp med att trösta all runt mig, så jag fick aldrig en chans att själv få någon sorgkänsla.

Den ene läkaren frågade mig innan jag blev utskriven från sjukhuset om jag hade haft någon slags "sorgkänsla" och trodde att det säkert skulle komma förr eller senare men det har än i dag inte kommit =)
Det var hur som helst en elakartad cancer som kunde ha spritt sig vidare till skelettcancer.

Som tur var, var den här cancer trots allt en långsamt växande cancer.
Jag fick gå på många och täta kontroller de första åren för att senare komma tillbaka en gång om året för provtagning.

Hela sköldkörteln togs bort. för att de skulle vara säkra på att de fått bort alla cancerceller och så har det varit sedan dess.
Då var jag ungeför 26-27 år och mina barn "var för små" för att mista sin mamma och det var det enda jag minns att jag hade en tanke på under den tiden men jag fick behålla mitt liv och mina barn fick behålla sin mamma =)

Så, slutet gott, allting gott =)

Maritha.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

VÄDER NYHETERNA

Min Gästbok / My Guestbook