Flytten till Gambia...

DET HÄR SKA VARA ETT MINNE BLOTT.

...är inte det lättaste jag gjort i mitt liv men förmodligen det bästa.
Allt är en enda röra hemma och kommer att vara länge till.
Lägenheten är uppsagd och lappar ska skrivas, för nu ska "bohaget" byta ägare, hoppas jag.
Jag mår så dåligt här i kylan och blir så stel att jag har svårt att ta mig ur sängen.
Kroppen värker och nu är jag less på det.
Pojkvännen väntar och längtar efter mig och jag efter honom.

Inte blir det bättre av att stanna här och frysa när jag vet att värmen har så bra effekt på mig.
Min neurolog tycker också att jag gör rätt och skriver ett intyg om vilka mediciner jag kan behöva få utskrivet där, om det skulle behövas.
Mycket av värken gav med sig i värmen och det kan jag stå ut med.
Att kunna röra mig och att kunna ta promenader är bara det, i sig, ovärdeligt i min värld.
Det känns oändligt att ta itu med alla uppsägningar och få ordning på papper och vad som ska säljas här och vad som ska gå via blocket.
Min mormor brukade säga "allting går bara ma vill", när jag var liten och det stämmer ju faktiskt, även om det känns jobbigt nu-
Längtan ner är så stor att den tar överhand och så klart det ska gå =)

SÅ HÄR VILL JAG ATT DET SKA SE UT NÄR JAG VAKNAR OCH GÅR UT PÅ MIN PROMENAD.


Nu ska jag fortsätta att bocka av, vad som måste göras innan jag lämnar kylan och Svedala.

Hoppas att ni alla får en skön fredagskväll.

Kram Maritha.