DIN SÖKRUTA PÅ MIN BLOGG :

Anpassad sökning

tisdag 1 februari 2011

LIVET I GAMBIA...

... AR FULLT AV OVERRASKNINGAR.

Har om dagen, sag jag for forsta gangen en livs levande kolibri.
Jag visste inte ens att de fanns har och blev valdigt forvanad over att se denne lilla pippi.

Vi har nagra slags blommor runt huset dar vi bor, som ar roda och har som en lang trumpet, innan sjalva kronbladen oppnar sig och man ser den lilla blomman.

Den blomman ar alldeles utmark for den lilla kollibrin med sin langa nabb, sa att den nar ner i botten och kan komma at nektaren dar inne.

Tyvarr var den utanfor koksfonstret och dar , som pa alla fonster, sitter ett myggnat som skymmer sikten nar man ska fota.

Vet inte ens om jag skulle ha hunnit hamta kameran, innan det varit for sent att ta en bild pa den.

Fin var den i alla fall och sa himla liten och sot.

Nar det galler andra djur har, sa som katter och hundar ar jag ganska chockad over hur man betraktar de har.

Enligt islam ar det orena djur och har darfor inget direkt varde bland manga innevanare har.

Det finns de som slar sina hundar for att att de kanner for det och de flesta hundar har inga agare heller, utan ar gatuhundar och har oftast inga agare.

Att sla en hund, ar inget de blir upprorda over har men det blir jag.

Jag har sett barn "danga" pa hundarna med bade skor och kappar och har blivit galen nar jag sett det och haft mina forelasningar for dessa oforstaende barn.

Inga vuxna ingriper heller nar det sker men ingen har heller sagt till mig att halla truten heller, sa kanske att det gar att ratta till livet for dessa arma hundar har.

Katter har heller inget varde for de flesta men har dar vi dellar "compound" med ett par systrar, finns det tva katter, som ags av den ena systern.

Tyvarr har folk inte rad att ga till veterinarer har, utan blir katter sjuka eller skadade
sa blir de obehandlade och far sjalvlaka bast de kan.

Den ena katten ar mamma till den andra och den lilla ar fortfarande liten och under aret.
Den har inte mycket att saga till om nar det blir en matutdelning fran matten och har darfor vid flera tillfallen blivit mycket illa biten av sin mamma.

Inte heller da, ar det fraga om att vanda sig till nagon veterinar, utan de far sjalvlaka sina skador. Nu har den lilla haft tur och lyckats bli hel igen utan hjalp, tack och lov.

Det var lite pafyllning av livet i Gambia.

Ha det sa gott, till nasta gang vi ses.

Kram Maritha.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

VÄDER NYHETERNA

Min Gästbok / My Guestbook