DIN SÖKRUTA PÅ MIN BLOGG :

Anpassad sökning

lördag 15 augusti 2009

VÄLKOMMEN KÄRA DU, TILL MIG SOM INTE ÄR NÅGONS FRU =)



Nu ska jag berätta om hur det är, att bo där jag bor =I Nästan varje dag har jag och mina grannar argumentationer om hur man ska och bör göra när man står inför att välja på att begå ett lagbrott eller avstå =)

På grund av sjukdomen jag har, MS, så har jag fått en liten bit av gatan framför min ytterdörr "omgjord" eller rättare sagt, fått den höga trottoarkanten nersänkt så att jag kan köra ner med rullstolen, utan att välta när min färdtjänst hämtar mig. Jag har oturligt nog inte ens en port eller nå´n trappuppgång till lägenheten, utan man går direkt från gatan i lägenheten.
Inte så kul som det kanske låter.

När jag nyss hade flyttat in hade jag en massa bilar som parkerade framför den nedsänkta trottoarkanten och jag försökte tala om, varför man från trafikkontoretn hade satt upp en stoppskylt framför nedsänkningen men det var väldigt svårt att förstå.
Jag vet inte hur många gånger jag har fösökt att förklara varför man inte längre kan/ska parkera, där trottoarkanten blivit nedsänkt (hela den sidan av gatan är det parkeringsförbud men det är det ingen som bryr sig om heller ).


Att vara sjuk är inte särskilt roligt i sig men att bli ytterligare bli begränsad i den rörlighet man har kvar är väldigt kränkande. Särskilt som det är friska människor som inte har ork att gå några extra meter för att komma närmre sin port.
Det har gått åt många ilskna och illa valda ord från båda håll.
Riktigt illa tycker jag det var när en färdtjänstbuss parkerade utanför (inte för att hämta någon sjuk eller handikappad, utanför att ufrätta något ärende). Då blev jag riktigt förbaskad och sa en hel del ord som man inte ska skriva ner här kanske.

Det är inte så att det handlar om en person , utan om en hel massa människor som inte har lust att flytta sina bilar. Det går att lära gamla hundar sitta har jag märkt men den gamla hunden hittade inga ord och då lipade han i stället =) Vad säger man då, till en man som säkert var 10-15 år äldre än jag =I Då återvände jag till min dörr men jag hann att tänka en hel del.

För det allra mesta är människor väldigt gulliga och räcker ofta ut en hjälpande hand och det är inte bara vuxna utan även yngre och tonåringar som är trevliga och rycker in utan att man ens hinner öppna munnen och be om hjälp.

För det mesta tycker jag att det går an att bo som jag gör men de tillfällen som jag nu beskrivit, hör inte till de roligare.
Det är desto roligaren att kunna gå ut, nästan rätt i naturen och ha ett helt naturreservat in på knuten. Det är i alla fall kul =)

Ha det så gott tills nästa gång vi ses. Jag ska försöka att skriva om nå´t roligare då =)

Kram Maritha.

2 kommentarer:

Agneta sa...

Hej och vad kul och intressant att få läsa din blogg!
Kommer och tittar in flera gånger. Ha det bra! Agneta

MS / Maritha sa...

Hej =) och tack för din kommentar. Välkommen tilbaka när du har lust och tid. Kram Maritha.

Bloggarkiv

VÄDER NYHETERNA

Min Gästbok / My Guestbook