99galleries.com
...på resten av ditt liv =) När man sitter och funderar över vart tiden tar vägen kommer man in på tankar och minnen av saker man upplevt under resans gång.
Jag minns särskilt en resa jag gjorde med tunnelbanan, på väg hem i från jobbet. Det var i rusningstrafik och tunnelbanevagnarna var rätt fulla.
Jag klev på och fick en "ståplats" då det inte fanns någon sittplats kvar.
Straxt innan dörrarna skulle stängas kom en kvinna springande och hann precis klämma sig in genom öppningen på dörrarna som var på väg att slå igen.
Tyvärr hann hon inte få med sig sin kasse, i brunt tyg med plasthandtag på. På den tiden var det en populär kasse, som de flesta hade. Tyget kallades för "prassel"tyg och det fanns oxå regnkappor i samma material och trista färger.
Nej men nu kom jag ju i från själva ämnet =(
Här stod nu den stackars kvinnan och höll hårt i sin kasse med ena handen runt plasthandtagen.
Förmodligen tänkte hon, att där kunde den säkert hänga till nästa hållplats, då hon lätt skulle få in den när dörrarna åter öppnades.
Det hade den säkert gjort oxå, om inte en trevlig och mycket handfast manlig medpassagerare gjort sig besväret att rädda den stackar damen.
Han slängde sig fram med blixtens hastighet tog tag i handtagen på kassen som hon höll i och med ett kraftfullt ryck drog han in kassen genom de stängda dörrarnas hårda svarta gummiförslutning.
Det hela gick så fort att ingen av oss andra eller kvinnan hann att reagera, förrän det hela var utfört och klart. Mannen såg förväntansfullt på kvinnan och hon i sin tur lyfte blicken upp mot honom och såg ut som hon tappat både smör och pengar.
Vi stod alla tysta i spänd förväntan, på vad som skulle komma.
Kvinnan såg ner på sin kasse igen och så gjorde vi andra med och såg då att den bruna färgen nu var mycket mörkare brun från botten av kassen och det spred sig uppåt kassens tyg.
99galleries.com
Nu vände hon sin blick tillbaka till den hjälpsamme mannens förväntansfulla ansikte och sa med en underligt spänd röst "Jag hade ägg i kassen".
På den tiden var det inte vanligt med nutidens pappkartonger, utan ägg köptes oftast lösa och lades i en papperspåse, som naturligtvis gjorde de ömtåliga.
Det går inte att beskriva det som sedan hände eller sades.
Jag skrattade resten av resan trots att jag försökte med hela min viljestryka, att inte tänka på det som hände men dedt var omöjligt och jag blev tvungen att byta vagn efter ett par stationer för att inte totalt bryta ihop av skratt.
Till och med i nästa vagn hade jag svårt att hålla styr på skrattet och försökte att tänka på sorgliga händelser =), vilket inte var det lättaste, under resten av den dagen.
Ha det så kul tills nästa gång vi hörs =)
Kram Maritha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar