... liten pojke till döds ????
Var tusan är vi på väg någonstans ???
Jag mår verkligen mycket illa när jag läser hur den lilla killen fått så mycket som 80 olika skador på kroppen, bland annat ett två veckor gammalt lårbensbrott.
Hur är man funtad när man ger sig på ett så litet barn och slår det så fruktansvärt att det slut upphör att leva ???
Kan man verkligen orka leva med sig själv efter att ha begått ett så fruktansvärt brott mot en oskyldig lite pojken ?
Jag begriper ingenting av hur den här världen fungerar (eller rättare sagt, inte fungerar längre).
När man inte kan tala eller försvara sig på något sätt och är helt utlämnad till sin förälder.
Det blir riktigt kallt i min ryggrad när jag läser om att sådant här händer.
Var finns anhöriga till mamman och den lilla pojken och hur kan sådant här hända utan att någon ser eller hör något.
Det är helt obegripligt för mig att förstå.
Själv lägger jag mig hellre i en gång för mycket, än en gång för lite för att förvissa mig om att ingen blir skadad av någon och det har aldrig hänt att någon blivit förb....d på mig för det, utan har tvärtom varit glada att jag inte blundat och hållit för öronen.
Vid ett par tillfällen har det faktiskt varit riktigt krisigt och det har varit skönt för de jag hört av mig till att jag lyssnat med de om det var något som var fel.
Jag minns mycket väl hur det var när jag själv blev ensamstående förälder till en 1-åring och en 3-åring, och hur tufft det kunde vara i bland men det hjälpte inte att hetsa upp sig för det, utan man får lov att tappa tålamodet men inte slå barn för det.
Minns också hur jobbigt det kunde vara när de var riktigt små bebisar och det inte gick att få de att sluta skrika, fast jag prövade allt som fanns att göra.
Då brukade jag ätta på tvättmaskinen och dammsugare samt börja diska och stängde dörren in till köket, så att jag slapp att höra de illande skriken som till slut ändå upphörde.
Jag minns att jag många gånger förundrade mig över, varför aldrig någon på barnavårdscentralen talade om det här med oss mammor.
Det kunde knappast vara något som jag var ensam om att känna, ilningarna efter ryggraden och hur maktlös man kan känna sig som ung mamma och undra hur många av dessa småbarnsmammor som tappade kontrollen av detta skrikande ??
Jag hittade min lösning som inte på något sätt skadade mina barn och det borde fler föräldrar göra i stället för att låta maktlösheten gå ut över dessa små oskyldiga barn.
Inget barn gråter i evighet, när man lagt de att sova men barn skadas av vuxna som inte klara av att hantera situationen och det verkar som om det ofta händer, när mammor träffar ny män, tyvärr.
Man ska som förälder ALLTID prioritera sina barn i alla lägen.
Det går att prata med andra mammor och höra att även de har upplevt samma känslor som man sjlv och att det är helt naturligt men att det är HELT ONATURLIGT att låta vanmakten gå ut över dessa barn.
Så här får det aldrig sluta för ett barn!!!
Var tusan är vi på väg någonstans ???
Jag mår verkligen mycket illa när jag läser hur den lilla killen fått så mycket som 80 olika skador på kroppen, bland annat ett två veckor gammalt lårbensbrott.
Hur är man funtad när man ger sig på ett så litet barn och slår det så fruktansvärt att det slut upphör att leva ???
Kan man verkligen orka leva med sig själv efter att ha begått ett så fruktansvärt brott mot en oskyldig lite pojken ?
Jag begriper ingenting av hur den här världen fungerar (eller rättare sagt, inte fungerar längre).
När man inte kan tala eller försvara sig på något sätt och är helt utlämnad till sin förälder.
Det blir riktigt kallt i min ryggrad när jag läser om att sådant här händer.
Var finns anhöriga till mamman och den lilla pojken och hur kan sådant här hända utan att någon ser eller hör något.
Det är helt obegripligt för mig att förstå.
Själv lägger jag mig hellre i en gång för mycket, än en gång för lite för att förvissa mig om att ingen blir skadad av någon och det har aldrig hänt att någon blivit förb....d på mig för det, utan har tvärtom varit glada att jag inte blundat och hållit för öronen.
Vid ett par tillfällen har det faktiskt varit riktigt krisigt och det har varit skönt för de jag hört av mig till att jag lyssnat med de om det var något som var fel.
Jag minns mycket väl hur det var när jag själv blev ensamstående förälder till en 1-åring och en 3-åring, och hur tufft det kunde vara i bland men det hjälpte inte att hetsa upp sig för det, utan man får lov att tappa tålamodet men inte slå barn för det.
Minns också hur jobbigt det kunde vara när de var riktigt små bebisar och det inte gick att få de att sluta skrika, fast jag prövade allt som fanns att göra.
Då brukade jag ätta på tvättmaskinen och dammsugare samt börja diska och stängde dörren in till köket, så att jag slapp att höra de illande skriken som till slut ändå upphörde.
Jag minns att jag många gånger förundrade mig över, varför aldrig någon på barnavårdscentralen talade om det här med oss mammor.
Det kunde knappast vara något som jag var ensam om att känna, ilningarna efter ryggraden och hur maktlös man kan känna sig som ung mamma och undra hur många av dessa småbarnsmammor som tappade kontrollen av detta skrikande ??
Jag hittade min lösning som inte på något sätt skadade mina barn och det borde fler föräldrar göra i stället för att låta maktlösheten gå ut över dessa små oskyldiga barn.
Inget barn gråter i evighet, när man lagt de att sova men barn skadas av vuxna som inte klara av att hantera situationen och det verkar som om det ofta händer, när mammor träffar ny män, tyvärr.
Man ska som förälder ALLTID prioritera sina barn i alla lägen.
Det går att prata med andra mammor och höra att även de har upplevt samma känslor som man sjlv och att det är helt naturligt men att det är HELT ONATURLIGT att låta vanmakten gå ut över dessa barn.
"15-månaders pojke misshandlad till döds
En 15 månader gammal pojke hittades död på södra Jylland föt två vecko r sedan.
Pojkens kropp hade över 80 skador. Nu har mamman och hennes sambo häktats misstänkta för att ha misshandlat honom till döds. "
Pojkens kropp hade över 80 skador. Nu har mamman och hennes sambo häktats misstänkta för att ha misshandlat honom till döds. "
Så här får det aldrig sluta för ett barn!!!
Läs hela artikeln i dagens Expressen, HÄR.
Hoppas att ni får en trevlig kväll.
Kram Maritha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar