Var finns foraldrarna till dessa unga grabbar, som kan bega nagot sa skandligt, som en gruppvaldtakt/
Ar det kanske dags att ruska om bade foraldrar och samhallet, for att det over huvud taget kan handa sadana har brott.
En valdtakt ar sa fruktansvard for den som blir utsatt for den och en gruppvaldtakt gar sakerligen inte ens att i sin vildaste fantasi, att forestalla sig, hur den flickan/kvinnan mar efter det som hant.
Att lara sina barn och ungdomar vad som ar ratt och vad som ar fel, ar det viktigaste arbete vi foraldrar har och skaffar vi barn, sa ska vi ocksa se till att dessa barn far den kunskap om livet , som de behover.
Jag har sjalv varit ensamstaende med tva sma barn sedan de var ett och tre ar gamla, sa jag vet vad det vill saga att ta hand om barn och ungdommar.
Det gar inte att skylla pa att man ar for trott for att orka med att halla koll pa sina barn inte heller nar de uppnar tonaren utan da far man ta till alla medel som star till buds, for att halla koll pa de.
Hamta de vid fester, kolla med andra foraldrar om de sager att de ska sova over nagonstans (som kan innebara nagot helt annat an att sova over hos kompisen ).
Jag vet hur forbaskade de kan bli nar man hanger sig pa de men det ar det enda sattet att halla reda pa de och fa veta vad och var de ar och gor.
Mina barn uppskattade det inte alls men senare i livet har jag manga ganger fatt bekraftat, att de var glada for att jag gjorde det jag kunde for att ha koll pa de.
En annan mycket viktig sak, ar att se till att ge barnen ett gott sjalvfortroende, sa att de alltid kan sta upp for det de tycker och inte ge vika for andra kompisars tjat om de kanner att det ar fel det de kanske kommer att gora.
Att lara de att vara radd om barn, djur och aldrig sla vare sig barn djur eller kvinnor och helst inte andra heller om inte naden sa kraver.
Dar i ligger foraldrars roll och den far vi aldrig nagonsin forsoka att bortfoklara med nagra invandningar, som att "jag ar sa trott efter arbetet att jag bara inte orkar ",.
Jo, jag vet hur det kanns att vara sa trott men det far man lagga at sidan nar det galler barn och ungdommars fostran.
Kollen kommer forst och den ar viktigare an att dra tacket over huvudet och forsoka sova bort sitt ansvar.
Jag har mycket som jag skulle kunna dela med mig av men just nu far det racka med det har.
Las hela artikeln i dagens, Svenska dagblad,HAR.
Forsok att med hjalp av andra foraldrar, att hjalpa dessa ungar att hamna ratt i livet och dra er inte for att ringa varandra och halla kontakten med kompisarnas foraldrar.
I bland gar det snett anda och da far man ta tjuren vid hornen och losa aven de problem, som kan uppsta.
Det ar det viktigaste jobb vi har och lonen ar att vara barn ska kunna kanna sig trygga bland andra och att sadana har saker ska vara inprantade tidigt hos undomar, och aven for barn, att man inte far gora vissa saker mot andra och vanda pa steken och lyssna med de, om de sjalva skulle vilja bli behandlade pa samma satt som de ev har bendlat nagon kompis illa.
Inte ens nar jag fick cancer eller senare nar mina undomar var i tonaren och jag fick veta att jag hade MS, fanns det utrymme for att lagga sig ner med nasan under tacket och tycka synd om sig sjalv, sa det finns inte mycket vi kan skylla pa , utan se till att ta vart ansvar som foralder/ foraldrar, om man ar tva i familjen.
Samhallet ska ocksa ta sitt ansvar och hjalpa bade foraldrar och barn, sa att det flyter pa lattare genom deras forsorg men dar brister det mycket ofta och tyvarr ar det bara att beklaga men heller inte det gor att vi kan fransaga oss vart foraldraransvar.
Det blev mycket "moralkakor " i dag men de ar viktiga, for att vi maste gora det som kravs av oss, hur garna vi an vill slippa och det far vi absolut inte gora.
Ha nu en trevlig fortsattning pa mandagskvallen.
Kram Maritha.
Ar det kanske dags att ruska om bade foraldrar och samhallet, for att det over huvud taget kan handa sadana har brott.
En valdtakt ar sa fruktansvard for den som blir utsatt for den och en gruppvaldtakt gar sakerligen inte ens att i sin vildaste fantasi, att forestalla sig, hur den flickan/kvinnan mar efter det som hant.
Att lara sina barn och ungdomar vad som ar ratt och vad som ar fel, ar det viktigaste arbete vi foraldrar har och skaffar vi barn, sa ska vi ocksa se till att dessa barn far den kunskap om livet , som de behover.
Jag har sjalv varit ensamstaende med tva sma barn sedan de var ett och tre ar gamla, sa jag vet vad det vill saga att ta hand om barn och ungdommar.
Det gar inte att skylla pa att man ar for trott for att orka med att halla koll pa sina barn inte heller nar de uppnar tonaren utan da far man ta till alla medel som star till buds, for att halla koll pa de.
Hamta de vid fester, kolla med andra foraldrar om de sager att de ska sova over nagonstans (som kan innebara nagot helt annat an att sova over hos kompisen ).
Jag vet hur forbaskade de kan bli nar man hanger sig pa de men det ar det enda sattet att halla reda pa de och fa veta vad och var de ar och gor.
Mina barn uppskattade det inte alls men senare i livet har jag manga ganger fatt bekraftat, att de var glada for att jag gjorde det jag kunde for att ha koll pa de.
En annan mycket viktig sak, ar att se till att ge barnen ett gott sjalvfortroende, sa att de alltid kan sta upp for det de tycker och inte ge vika for andra kompisars tjat om de kanner att det ar fel det de kanske kommer att gora.
Att lara de att vara radd om barn, djur och aldrig sla vare sig barn djur eller kvinnor och helst inte andra heller om inte naden sa kraver.
Dar i ligger foraldrars roll och den far vi aldrig nagonsin forsoka att bortfoklara med nagra invandningar, som att "jag ar sa trott efter arbetet att jag bara inte orkar ",.
Jo, jag vet hur det kanns att vara sa trott men det far man lagga at sidan nar det galler barn och ungdommars fostran.
Kollen kommer forst och den ar viktigare an att dra tacket over huvudet och forsoka sova bort sitt ansvar.
Jag har mycket som jag skulle kunna dela med mig av men just nu far det racka med det har.
"Våldtäkt i Säffle styrks av skador
En kvinna i 20-årsåldern i Säffle som polisanmält att hon sent på
söndagskvällen utsatts för en gruppvåldtäkt, har skador som styrker
hennes berättelse.
- Hon uppvisar skador som stämmer överens med det hon berättat för
oss, säger Leif Hultman, presstalesman vid polisen i Värmland, till TT."Las hela artikeln i dagens, Svenska dagblad,HAR.
Forsok att med hjalp av andra foraldrar, att hjalpa dessa ungar att hamna ratt i livet och dra er inte for att ringa varandra och halla kontakten med kompisarnas foraldrar.
I bland gar det snett anda och da far man ta tjuren vid hornen och losa aven de problem, som kan uppsta.
Det ar det viktigaste jobb vi har och lonen ar att vara barn ska kunna kanna sig trygga bland andra och att sadana har saker ska vara inprantade tidigt hos undomar, och aven for barn, att man inte far gora vissa saker mot andra och vanda pa steken och lyssna med de, om de sjalva skulle vilja bli behandlade pa samma satt som de ev har bendlat nagon kompis illa.
Inte ens nar jag fick cancer eller senare nar mina undomar var i tonaren och jag fick veta att jag hade MS, fanns det utrymme for att lagga sig ner med nasan under tacket och tycka synd om sig sjalv, sa det finns inte mycket vi kan skylla pa , utan se till att ta vart ansvar som foralder/ foraldrar, om man ar tva i familjen.
Samhallet ska ocksa ta sitt ansvar och hjalpa bade foraldrar och barn, sa att det flyter pa lattare genom deras forsorg men dar brister det mycket ofta och tyvarr ar det bara att beklaga men heller inte det gor att vi kan fransaga oss vart foraldraransvar.
Det blev mycket "moralkakor " i dag men de ar viktiga, for att vi maste gora det som kravs av oss, hur garna vi an vill slippa och det far vi absolut inte gora.
Ha nu en trevlig fortsattning pa mandagskvallen.
Kram Maritha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar